you're life may depend on it, i'm definitely a madman with a box

Okej, nu har jag tittat på båda delarna av The End of Time och jag måste nog säga att det inte är någonting jag gärna utsätter mig och mitt hjärta för igen. Lite som Deathly Hallows, tårarna rann i si så där en timme. Inte har jag kunnat samla mig riktigt ännu, heller, blev alldeles deprimerad när jag tittade på en fanvid med River och the Doctor då David Tennant dök upp från avsnittet där han spelar med Alex Kingston. Sorgligtsorgligtsorgligtsorgligt.

Men i morgon så får jag alla mina Doctor Who säsonger och då ska jag väl förhoppningsvis bli glad igen. 


i don't know how to let you in, that's what keeps us apart

Hej på er. Idag har jag fyllt alla sidor i min fina lilla anteckningsbok som varit en trogen vän under de senaste månaderna, så imorgon blir det att börja på en ny. Strosat omkring i centrum en stund i sällskap av S, lovar att alla som arbetar i bokhandeln känner igen oss. Sett på två första avsnitten av andra säsongen av Buffy har jag också hunnit göra, bra serie. Och i skolan hade vi debatt om kärnkraft framför niondeklassister som var intresserade av IB-linjen, fick ur mig ett antal väldigt vettiga repliker, så som "um, yeah, but ... yeah" ett flertal gånger. Sedan gick jag rakt in i en dörr framför dem alla också. Go me!

Och så måste jag ju nämna att jag inte ens har tio sidor kvar innan jag skrivit om hela Projekt 2011 eller LJ & A eller det så kallade Nattfrost. 90.000 ord har blivit 70.000, men de ord jag har nu är så oerhört mycket bättre. Vad som är lite ironiskt är att det tog lite drygt en månad att skriva det första utkastet av berättelsen, men lite drygt ett halvår att skriva det här andra. Javisst.

I read 181 books in 2011 and am little bit disappointed since I know I easily could have read 200, but whatever, it’s still a lot and regretting stuff is stupid, so therefore I’ll just try to read … as many books as I have time for this year too. Began by reading Anna Dressed In Blood this evening, great book!


(Hej H, ingen Matt Smith åt dig idag, besviken?)

this world is such a crazy place, i think i like, living upside down

Tjugotredje januari och måndag och egentligen ingenting att säga. Engelska och biologi och matte och mer biologi har jag ägnat min dag åt. En håltimme som jag spenderade i ett av skolans musikrum för att spela igenom tusen pianostycken. Hemma i min lägenhet igen har jag ätit och tittat på ett halvt avsnitt av Sherlock och lite Doctor Who och bläddrat i Vindens Namn (andra delen, har inte läst första så jag tvivlar inte på att det kommer att bli lite förvirrande att läsa den, men nåväl) och Jakten på WondLa (så oerhört fin med en massa trevliga bilder och sådant där, ska bli roligt att se om själva berättelsen är lika älskvärd) som ramlade ner i min brevlåda idag (recensionsexemplar för min andra blogg). Och nu sitter jag här och fryser, ty det är iskallt i min lägenhet och jag är för korkad för att dra på mig mer än en t-shirt och jeans.

Som sagt, egentligen ingenting att säga och hjälp vilket meningslöst inlägg.

Eller jo, det kan jag ju tala om för er, att de versioner jag har i lägenheten av Twilight och Harry Potter doftar underbart. Kunde inte sova i går kväll och så kom jag på att jag höll på med att läsa första boken av den förstnämnda serien som godnattsaga åt mig själv någon gång för länge sedan. Ja. Ett kapitel, bara ett kapitel, och inte behövde jag mer heller eller ens det egentligen - men jag skulle inte ha haft någonting emot att få dofta på boken i tusen år si så där. Underbart. (Alla bokälskare borde förstå ungefär vad jag talar om ... och vad bryr jag väl mig om ifall resten av er uppfattar mig som smått vansinnig?)

<3

it's not fair, i care too much and you'll care enough to leave

Jag tror att jag råkade förälska mig lite grann i ytterligare en tv-serie igår. Mhmm. Nu är det Sherlock jag talar om om och woah, woah, woah! Så. Himla. Bra.

"Oh, look at you lot. You're all so vacant. Is it nice not being me? It must be so relaxing."

"Shut up."
"I didn't say anyth ... "
"You were thinking. It's annoying."

"That...was amazing."
"Do you think so?"
"Of course it was, it was extraordinary. It was quite extraordinary."
"That's not what people normally say."
"What do people normally say?"
"Piss off."

Just watched A Study in Pink after hearing so much about Sherlock and woah, woah, woah. It was awesome. (Also, I just might be in love with Benedict’s voice.)

I wanna find something I’ve wanted all along, somewhere I belong

Lite smått hysteriskt glad flicka här, både över 40.000 skrivna ord på Projekt 2012 (vilket är 40.000 fler än jag hade för Projekt 2011 vid den här tiden på året i fjol) och över att jag klickat hem alla sex nya säsongerna av Doctor Who. Mitt bankkonto blev väl inte precis lyckligt, men det blev som sagt jag och ibland måste man väl bara ... okej, gudar, jag måste sluta köpa saker, kommer att vara ruinerad innan jag fyller arton. (Dock begränsade jag mig i alla fall lite grann och struntade i att beställa de tio böcker jag hade tänkt mig.)



image

Allvarligt talat, hjälp så roligt det ska bli att få alla dessa säsonger i min ägo.

so why don't we go, somewhere only we know

Idag har jag lyckats med någonting jag aldrig trodde att jag skulle göra, nämligen att råka spilla sylt över halva trappan i vår skolas gamla byggnad. Ja. Det, samt haft matte (börjar äntligen förstå lite mer av vad vi håller på med) och ekonomi (såg på någon dokumentär om företag eller någonting i den stilen) och musik (spelade igenom våra låtar, går helt okej, det gör det) och engelska. Den sistnämnda lektionen gick dock mest ut på att sitta och skratta samt dö av trötthet.

När jag kom hem tillredde jag grönsakspyttipanna åt mig själv och läste femtio sidor i Demonglass. Sedan bänkade jag mig framför min dator för att se på ett avsnitt av Doctor Who. Som om det skulle gå - tre timmar senare har jag tittat på tre (The Rebel Flesh, The Almost People och A Good Man Goes to War ... alla oerhört bra, men det sistnämnda var överlägset bäst, woah). Nu kan jag inte vänta på att få se hur det här ska utveckla sig, men jag tvingar mig själv att vänta. Några dagar. Det klarar jag.

Och just det, ja, någon gång under skoldagen lyckades jag tydligen skriva tusen ord också, vilket brings me to 38.000-någonting. Så är mitt schema för nästa period fullt nu, ljusare tider då än nu, med svenska (!) och filosofi (!) och historia (!) och matte och suuuck fortfarande finska och möjligtvis en valfri biologikurs som jag mest drogs med på av grupptryck, men egentligen inte har något intresse för att gå. Ja. Det var väl allt jag hade att säga idag, så vi hörs.

Night will fall and drown the sun, when a good man goes to war.

Friendship dies and true love lies.

Night will fall and the dark will rise, when a good man goes to war.

Demons run but count the cost. The battle’s won but the child is lost.


all this time you were pretending, so much for my happy ending

Idag har jag köpt typ tusen glas och världens sötaste svarta vantar med stora rosetter. Sedan har jag tittat på det senaste avsnittet av Glee och druckit chaite och ätit kaffeyoghurt (som bara så att ni vet smakade väldigt, väldigt underligt). Under skoldagen lyckades jag få ihop 1000 ord - den här berättelsen hör bäst hemma på vanliga papper med min sneda och snirkliga och oförståeliga stil, det är bara så det är. Efter ytterligare 500 här hemma på datorn så ligger jag på 36.500 och det är ju för underbart.

Så måste jag ju nämna att en av meningarna på ett av exempelpappren för när man ska använda the och när man inte ska det som vi fick idag på vår engelskalektion löd som så som "Who is the doctor?". Ni kan ju gissa vem som satt där och var helt asdgjadsfhgsahfgha <33, medan ingen annan överhuvudtaget reagerade på det. Jadå.


sometimes love is not enough, but i don't know why

Tisdag och det känns som om det borde börja vara fredag snart. Idag har jag läst ut Forbidden och skrivit en recension på den som ni kan läsa genom att klicka här. Lyssnat på en massa Murray Gold och en del Skrillex så där som vanligt. Traskat omkring i prickig klänning bara för att jag inte kände för någonting annat idag, men med en stor kofta och tjocka strumpbyxor till det behövde jag inte frysa. Slagit fast att den andra låten vi ska spela på våra närmsta musiklektioner är Shinedown's Second Chance och lekt med våra låtar i en dryg timme. I den första låten ska jag spela piano, improviserade ihop någonting för den idag, och i den andra gitarr, som går lite si så där. Muskeltest har vi också haft på gymnastiken, vighet och att hoppa jämfota var ingen konst, men resten behöver vi väl inte gå in på?

Sedan lyckades jag glömma mina nycklar i skolan och gå ända hem innan jag lade märke till det också. Duktig flicka. Tack och lov för att man har vänner som kunde leta upp dem där.

För att helt byta ämne och tala om någonting fullständigt oväsentligt så har jag plockat bort min julljusstake ur fönstret nu, men jag vill inte gömma undan den helt ännu, eftersom det är så fint att ha den på i mörkret. Så nu står den på skrivbordet och ser trevlig ut tillsammans med min laptop och stora dataskärm. I min nystädade lägenhet, riktigt fin är den för tillfället. Jag har till och med lyckats hänga in alla mina kläder på mina tusen tomma klädhängare i garderoben!

Nu ska jag skriva femhundra ord och sedan ska jag gå och kura ihop mig i min säng tillsammans med The Forest of Hands and Teeth. Hejhej.

portrait
var glad för det lilla, även om bilden är så liten att man knappt kan se mig på den

i knew that i could feel like i am walking on air

För en vecka sedan fick jag en sådan sjuk längtan tillbaka till Nattfrost att jag fortsatte med redigeringen av det och tog mig igenom över halva manuset. Bara så där. (Hittills har manuset krympt med över 20.000 ord från sin originalform. Hjälp! På plussidan är det betydligt bättre nu.) Dock försvann lusten när jag nådde de sista femtio sidorna. Eftersom så gott som allt på alla dem måste skrivas om. Sjusidorsscener har jag ingenting emot att skriva om, flera sådana har till och med varit riktigt roliga att arbeta med, men hela slutet är ett enda stort kaos i sin tillfälliga form. Och hur envis jag än är så har jag kort tålamod med saker som är tråkiga.

Så igår återgick jag till Projekt 2012, som jag givetvis inte glömt bort. 34.000 ord ligger jag på. Känns fint att ha nått det som jag planerar att vara en tredjedel, även om jag har på känn att det här manuset kan bli längre. Det känns knappt som om den har börjat ännu ...

I helgen läste jag för övrigt Strimmor av Hopp (verkligt tänkvärd och ack så vacker men så sorglig berättelse om andra världskriget, sträckläste och snyftade mig igenom boken) och A Vintage Affair (helt okej bok om än långt ifrån någon favorit - språket var halvdåligt, berättelsen jävligt klyschig och karaktärerna tråååkiga, men eftersom det var chick lit så var det förväntat, mest bara slöläsning efter två djupare berättelser). Nu håller jag på med Forbidden, en bok som jag har så många känslor för att jag inte vet var jag ska börja. Inte sällan gör berättelsen mig halvt illamående och jag läser den med blandad fruktan och desperation, men samtidigt älskar jag karaktärerna så oerhört mycket och tycker så oerhört synd om dem att jag bara vill krama om dem hårt. Vid sidan om den fortsätter jag bläddra i samma gamla böcker som jag senast nämnde, plus American Gods som jag lånade hem i helgen tillsammans med ... The Fellowship of the Ring, en bok jag försökt läsa om och om igen sedan jag var si så där nio, men hittills har vi inte kommit överens. Alls. Så inte har jag några förhoppningar för den här gången heller. Dock tänker jag inte ge upp med den. Bara så att ni vet.


i'm not snow white, but i'm lost inside this forest

Denna morgon har jag ägnat åt att redigera och ... se på Once Upon A Time. Så. Sjukt. Bra. Beaktat att jag har si så där tio tv-serier att titta på redan (Doctor Who, Glee, Awkward, BuffyThe Secret CircleGame of ThronesThe Vampire DiariesDownton Abbey, Heroes) borde jag inte börja se på några nya, men jag har hört så mycket positivt om den här att jag inte kunde stå emot. Och nu är jag förälskad (även om jag visserligen bara sett två avsnitt av den ännu). Men det borde jag ha vetat att jag skulle bli, beaktat att jag älskar sagor och allt som har med dem att göra. Okej, nu ska jag inte tala mer om saken, utan sminka mig och sedan traska iväg till centrum / biblioteket för att tillbringa någon timme där, så vi hörs!


a hundred days and i still dream about you all the time

Okej. Nu skriver jag igen, bara för att jag fick lust att blogga, men jag tänker inte göra någonting åt min design, inte ännu, så ni får ignorera att den är kaos (ger er en massa fint Doctor Who här undertill som förlåt?). Under tiden jag varit frånvarande har jag hunnit läsa Firelight, en typisk ya paranormal romance och en inte särskilt bra sådan därtill, samt The Thirteenth Tale, en berättelse som jag tvivlar på att någonsin kommer att lämna mig, så oerhört vacker bok. Börjat på The Phantom of the Opera och Fablehaven och The Night Circus har jag också gjort, särskilt den sistnämnda är lite smått fantastisk hittills. Tittat på mer Doctor Who (ack så förvånansvärt nog) - The Curse of the Black Spot och The Doctor's Wife för att vara exakt. Den förstnämnda var halvdålig (skyller det på gästförfattaren vars namn jag inte minns), den andra riktigt, riktigt bra (tackar Neil Gaiman för det).

Varit i skolan har jag ju också. Äntligen börjat förstå vad vi talar om på våra matematiklektioner. Ägnat en musiklektion åt att leka med gitarrer (fem stycken var vi tvungna att springa efter innan vi hade fått ihop tre som gick att spela på - och tro inte att vi var smarta nog att hämta alla på en gång heller) och argumentera om vilka låtar vi ska ägna de närmsta veckorna åt att spela (Avril Lavigne's Complicated är fastslagen som den första av dem). Slutat skoldagen med kaos och brandalarm och sedan traskat hem igenom all snö. Och nu är det tydligen helg. Wooohoooo (just idag citerar jag Blur's Song 2 med det, bara så att ni nu vet så där för säkerhets skull).


i don't believe in fairytales, but i believe in you and me

fan ta min design. jag tänker inte blogga på tusen år om den inte ställer i ordning sig själv, precis som den ställde till med allt det här själv. jag hatarhatarhatarhatarhatar blogg.se.

you're eyes they sparkle, the lies drop like acid rain

Hemma i min lägenhet tillsammans med min stora dataskärm och mina älskade, älskade böcker och den lilla världen utanför mina fönster. Av någon anledning hamnade jag framför datorn och dataskärmen. Och nu tittar jag på osedda Doctor Who-avsnitt med Matt Smith igen. Ett litet misstag, jag tänkte faktiskt vänta. Men hur skulle någon kunna? Så jag letade igenom praktiskt halva Internet tills jag hittade två första avsnitten av sjätte säsongen. Jävlar i helvete, är min reaktion på dem på ett ungefär (plus att jag älskar Rivers och the Doctors flörtande, även om jag fortfarande inte riktigt tycker om den kvinnan). Visst råkade jag spoila mig själv angående säsongens två största hemligheter, men jag kan inte vänta på att få reda på hur allt hänger ihop det till trots. Den här tv-serien är genialisk. Jag förstår inte varför inte alla i hela världen avgudar den. För det känns det som om de borde göra.

Sedan försöker jag övertala alla jag känner och inte känner om att titta på den för att rätta till lite grann av detta, men ingen är intresserad </3 Jaja, deras egen förlust.

image

you stole the moon and the stars, i walk alone in the dark

32.500 ord (as of igår, har inte skrivit minsta lilla ord idag ännu, det får vänta till kvällen) och berättelsen råkade ta en helt annan vändning än vad jag hade tänkt mig. Men det är okej. Det kommer att kunna driva den längre än vad originalidén någonsin hade kunnat göra. Problemet är bara att det snurrar ihop den en hel del med Nattfrost. Mer än bara som så att berättelserna utspelar sig i samma stad (dock utspelar sig manus5 till största delen på ön en bit utanför denna stad), vilket de gjort hela tiden. Men de är i vilket fall som helst helt och fullständigt olika historier med helt och fullständigt olika karaktärer, så nåväl.

För övrigt så ska jag hem till min lägenhet idag. Har så mycket packning att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Tre verkligt överfyllda väskor som jag bara kan be för att inte ska gå sönder, en laptop med sladdar och stora hörlurar som inte ryms in i dessa, en filt som inte heller gör det, en överfylld necessär som inte heller gör det och en bok som inte heller gör det. Jaja, det ordnar väl sig.

... och så blir det skola imorgon! Ska bli riktigt roligt att träffa alla igen, har saknat dem. Har en håltimme också, när jag tänkte söka mig in till centrum för att leta efter en ny anteckningsbok och ett par nya svarta jeans åt mig. Slösa lite av julklappspengarna på ytterst nödvändiga ting. Usch, varför lät det där sarkastiskt?


as you showed me your scars, i only held you closer

Hej, när man inte har tillgång till sjätte säsongen av Doctor Who ännu så kan man alltid börja om med femte säsongen igen. Vilket råkar vara precis vad jag gjorde idag (efter att ha försökt se på The End of Time, men även om David Tennant är helt okej han också, så är Matt Smith helt enkelt min doktor och jag blir bara förvirrad när jag ser någon annan i rollen [undantaget ibland de fem jag sett hittills är den allra första doktorn, från 1960-talet då, han är smått perfekt i rollen han också, även om på ett helt annat sätt] - dock kommer jag väl att vänja mig vid åtminstone också Tennant så småningom). Känns hur som helst som om jag älskat tv-serien i åratal, men tydligen var det bara en månad sedan jag såg mitt första avsnitt? Woah. Så oerhört otrolig är den, i alla fall.

Svamligt inlägg om ingenting. Jag vet. Jag kände bara för att ta en liten paus ifrån manus5. Skriver ett jobbigt kapitel just nu. Dock behöver jag bara några hundra ord till så kan jag gå vidare. För tillfället. Situationen i kapitlet är nämligen början på en huvuddel av berättelsen. Sorgligt nog. (Och jag vet att det är min egen berättelse och att jag kan göra precis vad jag vill med den, men det är roligt att utmana sig själv ibland.)


RSS 2.0