Andréa Solin

Utomhus är det något av sommar, varmt och soligt, men eftersom jag inte har någon balkong och inte precis kan gå ut och sätta på mig på gatan och läsa, så ligger jag på golvet inomhus med fönstret öppet (och ett glas jordgubbssaft bredvid mig). Trevligt det också.

Ska jag skriva ytterligare lite strunt så kan jag ju nämna att min anteckningsbok börjar vara fylld, så lagom till sommarlovet blir jag tvungen att skaffa mig en ny. Min artonde, om jag räknat rätt. Min artonde anteckningsbok under de tre senaste åren. Jag vet. Det är vansinnigt. (Och sedan behöver vi ju inte tala om mina två stora lådor fyllda med fullskrivna löspapper från dessa år. Eller de många worddokumenten som sammanlagt innehåller uppskattningsvis en miljon ord. Är man författare så är man?)

Hm.

Veckan har för övrigt varit helt trevlig, ritade en magnifik Matt Smith-bägare (fråga inte) och en penna (fast egentligen var det ett tomrum) på konsten, fast ägnade som vanligt mest tid åt att skratta. Fick en åtta i matematik och utförde en liten glädjedans över det, förkunnar nu att allt läsande definitivt var värt det (visserligen låg jag på tio i princip hela låg- och högstadiet igenom, men den som inte har haft den matematik som vi sysslar med här i skolan ska inte säga någonting innan den försökt räkna ett av våra prov själv).

Nu ska jag lyssna på bra musik och inte tänka på engelska- och hälsolärauppsatserna som jag har att skriva. Även om det kommer att kännas egendomligt med så mycket ledig tid, så ser jag något oerhört framemot sommarlovet (fast vem gör väl inte det????). Långa, långa dagar i klänning med böcker i händerna mest hela tiden och ingenting annat som jag måste göra än att skriva några tusen ord varje dag. Vara ute i solskenet och driva runt i centrum och åka båt och äta glass och vara vaken halva nätterna utan annat sällskap än mörkret. Himmel, det låter fint.

Såg om The End of Time nu också, för första gången efter att faktiskt ha sett de flesta andra avsnitten med David Tennant (har bara Journey's End kvar nu, sparar på det så länge jag orkar). Grät ögonen ur mig denna gång också, inte så förvånande nog. Så, så, så sorgligt. Sedan kom jag på att Matt Smith kommer att regenerera förr eller senare också - och då grät jag ytterligare lite grann. Riktigt sorgligt blev det, men sedan muntrade jag upp mig själv med The Eleventh Hour för ... åttonde eller nionde gången? Älskar det avsnittet, fast kanske mest eftersom det var mitt första. För fem månader sedan ... men det känns som en livstid. Kan inte föreställa mig ett liv utan Doctor Who längre, det är liksom alldeles otänkbart. Som jag vet att jag nämnt flera gånger, men det är okej.

Skriva var det nu, ja, med albumet som följande låtar är tagna från i mina hörlurar. Är alldeles förälskad i Of Monsters And Men, allvarligt talat, och deras debutalbum är fantastiskt från början till slut. Ni måste lyssna. Det här är precis den typen av musik som mitt 2012 går i tonerna av, det här och Mumford & Sons och Lana Del Rey och Marina and the Diamonds och Bon Iver och Murray Gold och Florence + the Machine.

Nu sitter jag här med bra musik i mina hörlurar och en hel massa böcker utströdda runtomkring mig. Ord, musik och kaffe är allvarligt talat allt jag behöver för att överleva, vilket ni kanske möjligtvis hört någon gång. Läser mest i Night School för tillfället, trevlig men hittills känns den för klyschig för att jag ska kunna tycka om den på riktigt. Ska läsa ut Daughter of Smoke and Bone nu någon dag också även om jag inte vill att den ska ta slut, så fantastiskt fin bok, blir smått yr av lycka varje gång jag slår upp dess pärmar. Magi. Raderna och bilden här under säger allt om varför ni borde skynda er att lägga era händer på boken.

(Around the world, black handprints are appearing on doorways, scorched there by winged strangers who have crept through a slit in the sky. In a dark and dusty shop, a devil's supply of human teeth has grown dangerously low. And in the tangled lanes of Prague, a young art student is about to be caught up in a brutal otherwordly war. Meet Karou. She fills her sketchbooks with monsters that may or may not be real; she's prone to disappearing on mysterious errands; she speaks many languages - not all of them human; and her bright blue hair actually grows out of her head that color. Who is she?)

Vad mer finns det att säga? Tretton dagar till City of Lost Souls. Ni vill inte ens höra om alla skolarbeten jag borde arbeta med i stället för att skriva det här inlägget. Jag behöver mer Doctor Who så det får gärna bli höst snart. Nu ska jag ställa i ordning en kopp jordgubbste åt mig. Med vilket sagt något i stil med att allt ser ut som det brukar göra, bara lite mer solsken och vårskor och äppelparfym och allt sådant där.

Åh, en annan bok ramlade ner i min postlåda häromdagen också - eller bok och bok, en stor hög med "hemliga" papper som kommer att bli boken Monstrets Dotter. Har läst de första femtio sidorna och tror att jag tycker bättre om den än Tankeläsaren av samma författare.

Nu ska jag titta på andra avsnittet av Game of Thrones, eftersom jag tagit mig igenom så många sidor av boken att jag måste ha läst allting som är med i det. Och för att alldeles byta samtalsämne mitt i ett stycke, så skrev jag tio sidor till på berättelsen jag nämnde i föregående inlägg i morse. Men jag är fortfarande väldigt, väldigt tveksam. Jag tror inte att det här är värt min uppmärksamhet och tid. Jag tycker bara så oerhört mycket om att skriva på det! Vi får se.

(Meningslöst inlägg mycket, men ni är vana.)

fezzes are cool

Under de senaste veckorna har jag skrivit mer på manus5, ligger på 92.000 ord nu och har den svåraste biten kvar. Det är för övrigt fortfarande bara den tjugoandra december i berättelsen. Helvete. Råkade skriva in en oplanerad middag som visserligen var ytterst nödvändig när jag ser på den så här i efterhand, men som aldrig skulle ha varit där. Den drog ut på många, många tusen ord och så blev det som det blev, men nu är den slutligen överstökad. Har börjat reda ut övernaturligheterna i berättelsen också, så det känns att slutet närmar sig. Så småningom.

Helsingfors, Helsingfors. Jag fick med mig fyra böcker, två klänningar och ett par skor hem därifrån. Himmel vad jag älskar att åka tåg asdfgfasdga. Så det var en riktigt trevlig resa!

Efteråt har jag även köpt mig ett par superfina stora ljusrosa hörlurar. Tre adjektiv på rad och inga kommatecken så långt ögat kan skåda, men ni överlever, eftersom det ser finare ut så i just den där meningen, inte sant? Ha.

Om vi fortsätter på ämnet skrivande så började jag leka lite grann med någonting som jag ett flertal gånger svurit på att aldrig skriva idag (hush, det är ingenting så stort och jag lovar att det enda skälet bakom varför jag inte nämner vad är att jag tvivlar starkt på att det blir någonting av det och det enbart är pinsamt att skriva "HEJ HEJ IDAG SKREV JAG 5000 ORD PÅ DET OCH DET" och sedan nämner man det aldrig igen, okej). Ska jag vara ärlig fastän jag inte nämner vad exakt jag är ärlig om? Ja, ärligt talat hoppas jag till och med att det inte blir någonting av det hela. Eftersom jag har det planerade manus6 att skriva och inte vet vad jag ska ta mig till ifall jag inte får använda mina idéer till det i stället. Eftersom det är en så magnifik berättelse. Det här var bara någonting jag påbörjade eftersom ... hemligheter plus spoilers lika med att ni inte får reda på det heller.

Nu har jag skrivit så mycket om ingenting här att ni som läst ända hit förmodligen bara blir glada av fler rader strunt, så häromdagen var vi på teater från skolan och häromdagen fick jag S att titta på Doctor Who med mig och häromdagen läste jag The Restaurant at the End of the Universe och häromdagen började vi vår Harry Potter kurs i skolan (där vi har läser och pratar om första boken och har prov på den och är indelade i elevhem och the sorting hat var så snäll att den placerade såväl mig som S som H i Slytherin och något i stil med allting är Harry Potter och nothing hurts, vår engelskalärare är awesome).

Imorgon ska jag hem till hemstaden, känns som evigheter sedan jag senast var där också. Saknar biblioteket där så att det gör ont, mitt tredje hem och jag har inte besökt det på månader, sorgligt. Men nu ska jag bara hälla i mig en kopp jordgubbste med ansiktet begravet i The Eyre Affair. Så hörs vi så småningom igen!

Med telefonen fylld av e-böcker (Awaken, Alice's Adventures in Wonderland, A Study in Scarlet och Anne of the Green Gables) samt nostalgimusik som jag hittade på min lillasysters iPod så lär tågresan gå snabbt, inte minst eftersom jag älskar att åka tåg. Anteckningsböckerna följer också med, så klart, så jag ska fortsätta med kapitelsynopsisen för manus6 eftersom jag måste arbeta med någonting för att inte bli vansinnig av att inte kunna skriva på datorn under några dagar (bestämt mig för att lämna den hemma den här gången, tror att jag förhoppningsvis ska klara mig med telefonen vars Internet även det räcker utmärkt).

... och nu anser jag mig ha skrivit tillräckligt mycket om ingenting för att få säga himmel som jag ser framemot att få återse vår kära huvudstad himmel himmel jag vill vara där nu. Okej. Vi hörs när jag väl är hemma igen!

Så där annars så hade IB-treorna sin sista skoldag idag och därför hade de en tillställning med en massa mat (tomat-, spenat- och fetaostpaj, en mockaruta och chokladcookies med kaffe var vad jag åt) och sketcher om att gå på IB. Trevligt, trevligt. Så det är ungefär allt vi sysslat med i skolan idag bortsett från en mattetimme som jag ägnade åt att planera manus6 medan de andra gick igenom ett prov som jag inte haft ännu. Skriver en kapitelsynopsis eftersom hela berättelsen innehåller så oerhört många detaljer och små vändningar att det skulle bli ett helvete att redigera ifall jag inte hade gjort upp någon plan innan jag skrev det (värre än manus3 och det säger en hel del, beaktat att det fortfarande mest är kaos efter en omskrivning och två ordentliga redigeringsrundor).

I eftermiddag hittade jag en så himmelens fin småblommig klänning i staden, men den fanns bara i för stora storlekar, så gissa om jag blev irriterad? Åker dock till Helsingfors i helgen (!), så då ska jag försöka hitta den där, för gudarna ska veta att jag vill ha den.

Ska vi tala lite grann om vad jag läser för tillfället också? Daughter of Smoke and Bone och The Eyre Affair, bägge alldeles fantastiska, vilket gör mig lycklig. Fast nu ska jag fortsätta skriva. Med en stor kopp jordgubbs- och hallonte vid min sida (har ni upptäckt att jag av någon anledning nämner te i si så där vartenda inlägg? Jag lovar att det är omedvetet, jag är bara beroende).

Har fastnat fullständigt i The Hitchhiker's Guide to the Galaxy serien - läste första och halva andra boken för första gången för ett år och fyra månader sedan, men sedan glömde jag alldeles bort dem. Nu när jag började om från början tror jag att jag på riktigt insåg briljansen i böckerna (hush, de är briljanta), så jag slukar sida efter sida efter sida utan att kunna slita mig ifrån den tjocka samlingsvolym jag äger för typ någonting. Får jag nämna Zaphod Beeblebrox också? Fantastisk. Fantastisk. Fantastisk. Karaktär. (Ja, och Arthur Dent och särskilt Marvin måste ju få lite kärlek av mig också.)

Imorgon börjar vår fjärde provvecka och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig igenom de här tre kommande dagarna beaktat att jag har ytterligare två fyrasidiga essäer att skriva vid sidan om provläsningen, men på något vis lär jag väl förhoppningsvis lyckas. Åh, himmel, jag vet inte.

73.500 ord är ungefär hur mycket jag har för tillfället på manus5 (hahahaha 1500 ord om dagen säger jag bara, det ville inte med mig denna månad, har fått ihop alla nya ord under fyra dagar, men till mitt försvar har jag haft en massa arbete i skolan och skrivit på en massa annat vid sidan om). Har i vilket fall som helst nått den nittonde december i berättelsen nu och den når sitt slut på nyår (hush igen, det är så komplicerat att jag knappt hänger med i allt som sker då själv), så det börjar vara mindre och mindre kvar. Vet dock inte alls hur många ord julscenerna kommer att kräva, eftersom de är så vagt utplanerade som någonting kan vara medan det fortfarande har en viss plan. För det har de alltså, eftersom jag skrev ett riktigt slarvigt första utkast för hand till ungefär hälften av dem när det verkligen var jul. Men även om berättelsen i grund och botten är densamma så har karaktärerna förändrats och vad de känner till förändrats och deras relationer till varandra förändrats och allting förändrats, så jag kommer att bli tvungen att arbeta om dem fullständigt. Ja.

(Klart jag har sett trailern för sjunde säsongen av Doctor Who femhundra gånger också. "Give me a Dalek any day!" <3)

6. Inte så typisk låt för tävlingen, men riktigt bra även om den har sina svagare ögonblick. Jag kan bara hoppas att scenframträdandet kommer att göra den rättvisa.

5. Så, så vacker låt som jag inte kan vänta på att få se i Baku. Synd att den är direkt i final, både eftersom jag skulle ha älskat att se den fler gånger och eftersom jag tror att den växer för varje genomlyssning.

4. Svag början, men låten tar definitivt igen det senare. Ingenting nyskapande, precis, men den har fått gå på repeat i mina hörlurar i tre veckor nu, så därifrån kan ni ju dra slutsatsen att jag tycker mycket om den, och ja, det gör jag. Skulle dock kanske ännu hellre sett Kati Na Piasto eller särskilt Fige av samma artist i tävlingen.

2. Himmel, jag älskar den här låten. Om Islands låt nu är så kallat halvmagisk så är den här magisk, om än på ett alldeles annat vis. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna beskriva den eller hur den berör mig, men ja, jag får väl nöja mig med att säga att jag älskar den ännu en gång.

1. För mig själv är det här den mest oväntade låten på hela listan. Första hälften av den låter nämligen som en av de där världens-tråkigaste-låtar-någonsin som man aldrig orkar lyssna på, men sedan, VAD I ALL VÄRLDEN HÄNDER I MITTEN AV DEN HÄR? Åh, att det är tillräckligt för att få mig att älska den bortom alla gränser, så mycket vet jag. Spanien 2013?

Ja. 6000 ord skrev jag någon gång under gårdagen också - och fråga mig inte om hur det gick till, eftersom jag aldrig ens hade tänkt skriva någonting, men när jag började kunde jag bara inte sluta. Det var omöjligt. Så då skrev jag halva morgonen och halva skoldagen och halva kvällen och bara skrev och skrev och skrev. Sedan började jag se om sjätte säsongen av Doctor Who för fjärde gången (eller okej, somliga avsnitt för femte och sjätte gången, menmen). Bara för att jag inte vill se ut andra hälften av fjärde säsongen riktigt ännu, eftersom det på sätt och vis är så slutgiltigt (trots att jag verkligen inte hunnit se alla sjuhundra avsnitt från 1963-1989 och trots att sjunde säsongen börjar någon gång i höst, men ni förstår vad jag menar).

Planer för The Hunger Games gjorde jag upp med S idag också. Åratal sedan jag läste första boken, så mina minnen av den är suddiga och jag funderar på om jag skulle ta och läsa om den nu ikväll och imorgon. Jag är långtifrån lika förväntansfull som alla andra, men det ska bli roligt att se scenerna i the Capitol innan spelen. (Hör ni hur jag anstränger mig för att inte börja klaga? Hör ni?)

Nu ska jag fortsätta med min uppsats om "Can normative ethics make us better persons?". En och en halv sida skriven, bara tre sidor kvar. Sedan har jag ännu en filmanalys att skriva i vilken jag ska undersöka en film vi såg ur en filosofisk synvinkel och en bokanalys om den nämnda svenska boken som jag knappt orkat börja läsa. Alltså, ja, jag ska totally göra det. När jag tittat på The Great Game (och klart att jag talar om Sherlock).

Här i helgen läste jag The Fault In Our Stars av John Green och den mannen är min nya favoritförfattare, bara så att ni vet det. Det är också den sjunde boken ibland mina älska-för-evigt-böcker (för ja, trots mina hundratals favoritböcker så är mina älska-för-evigt-böcker verkligen så få). Läs min recension som ni finner genom att klicka här och läs sedan boken. Bara gör det.

Idag har jag befunnit mig i skolan, vilket ni blir ack så förvånade över att höra. Svenska (vi måste ha läst en självbiografi till nästa måndag och jag kan ju säga så mycket som att jag har haft den lånad i en halv månad utan att orka mig längre än till sida tio på ett ungefär) och matematik ("Vad bekymrar dig, Andréa?" "En författare vågade ta livet av en av mina favoritkaraktärer genom alla tider!" Vår lärare tycktes dock inte riktigt förstå sig på varför det var så hemskt ... eller så tyckte han att jag borde ha varit mer uppmärksam på points of intersection och gudarna vete vad) och filosofi (där vi listade någon random upptäcktsresares egenskaper och sedan fick sluta tidigare). Någon gång under gårdagskvällen och morgonen skrev jag 2000 ord också, vilket ju inte är alldeles illa (särskilt inte som jag är väldigt nöjd med dem).

Inte världens mest intressanta inlägg, ja, om jag vet, men det är väl liksom det som hela min blogg går ut på och jag antar att ni är okej med det ifall ni läser den, vilket ni ju tycks göra. Hittade för övrigt ett bortglömt tepaket i mitt matskåp idag, så nu har jag citron- och honungste, jordgubbs- och hallonte, chaite och jordgubbs- och blåbärste att välja mellan. Men det är bra, så mycket te som jag börjat dricka.´

Torsdagar den här perioden är typ fantastiska, med filosofi och historia och svenska och sedan får jag ännu sluta klockan ett. Ja. Desto mer har jag väl inte att säga just nu, slängde mest ihop dessa meningar på grund av gifen här under och eftersom det skulle ha sett dumt ut med enbart den i ett inlägg eftersom jag inte är en bloggare som brukar göra så. Men den är ju bortom alla gränser awesome.

Ett sådant trassel! (Vilket är min nya favoritreplik när det gäller precis allting, tack fru Desforges eller egentligen Émile Zola då. Jag och S satt allvarligt talat och upprepade det för hälften av allt vår svenskalärare och alla andra sa idag, men det var ju så förbannat roligt.)

Annars så flyter dagarna på så där som de gör. Slukar A Game of Thrones, himmel så bra! Går i skola och har hur mycket arbete där som helst för tillfället. Dricker lite för mycket kaffe. Skriver. Skriver, skriver, skriver. Tittar på Doctor Who. Lyssnar på världens bästa musik. Sakta men säkert börjar våren smyga sig på och jag kan inte vänta på att få börja använda mina Converses igen. Borde färga håret snart också, men det får vänta till nästa vecka. Bara utväxten och aningen mörkare, så ingen behöver vara orolig.